>
Nej, det blev ingen kvällsträning heller idag. Skönt. Det är svårt att förklara, men jag känner mig otroligt nöjd över att jag hoppar över träningen utan att bli stressad över det. Jag vet, det låter sjukt, men så är det.
Den största utmaningen i min träning är utan tvekan vilan. Jag är värdelös på att vila, och att vila två dagar i sträck har liksom inte funnits på kartan i min värld…jag kör ofta på tills min kropp stupar. Sån är jag och det är svårare än ni tror att ändra på det.
Idag vill jag dock inte ta på mig hela äran själv. Nej, jag vill tacka Sara för att jag vilar. Sara har nämligen gjort mig lite förvirrad och fått mig att tänka till.
För ett tag sedan droppade hon sin tretimmarsutmaning. Kul idé och min hjärna gick igång och började självklart fundera på hur jag skulle knäcka nöten med att klämma in 9 timmars jobb (som såklart krockade just idag) och 3 timmars träning på en dag. Morgonlöpning med start klockan 6 kändes som det enda som funkade, och visst hade jag en tanke på att faktiskt genomföra det. Jag är säker på att många andra kände sig lika utmanade som jag och tänkte att tre timmars träning kändes vettigt och skönt galet att genomföra.
Men så kom ett annat inlägg hos Sara. Ett otroligt bra och viktigt inlägg om den friska(?) träningsbranschen och den inspirerande(?) träningsbloggosfären.
Lite motsägelsefullt blev det dock för mig, eftersom jag på ungefär en sekund tänkte på hur många det finns där ute som faktiskt tänkte som jag gjorde till en början…att de, inspirerade och peppade av andra träningsbloggare, ”måste” hoppa på den där tretimmarsutmaningen för att de inte vill visa sig sämre än någon annan. Klämma in 180 minuters träning och visa att de faktiskt orkar och kan, trots att de kanske inte vill eller har tid egentligen.
Det här är verkligen ingen kritik mot Sara, jag gillar Sara, men i mitt huvud blev det lite rörigt och det fick mig att tänka till och lägga ner mina tretimmarsplaner. Jag vet att jag kan träna i tre timmar, och jag har inget som helst behov av att bevisa det för någon, inte ens mig själv…helst inte en dag när jag faktiskt vet att jag kommer att vara tillräckligt trött av en lång arbetsdag.
Vad jag däremot inte vet lika självklart är att jag kan sitta still och ta det lugnt i tre timmar i sträck…och därför ligger min utmaning precis där nu ikväll. Tre timmar tofflor, stickning och zappande på tv:n – min sämsta gren. Jag vet att kroppen behöver det, och jag vet att jag kommer att vara nöjd om jag klarar det.
En timme avklarad – två to go…wish me luck…
TACK SARA för min välbehövliga vila idag!
Foto: Privat. Min utmaning och mitt kommande tillskott i halsduksdjungeln i hallen...
